Vi har kö för tillfället…

Vi hamnade i badrummet med en kofot i handen. De gamla ljusblåa enso-skivorna i badrummet fick gå. Tyvärr glömde jag fota innan det var för sent, men lite syns de gamla väggarna i ett tidigare inlägg efter mitt första härjandet med kofoten.

Det är nu då något oraffinerad stämning i badrummet för tillfället. Orsaken att vi rev väggarna nu, var faktisk det att vattenmätaren måste flyttas före vedahellon ska kopplas till vattenrören. Och för att kunna flytta vattenmätaren måste väggen mellan före detta pannrummet och wc:n rivas. I någon punkt under vintern ombestämde vi oss, att i stället att ha en separat dusch och wc, riva bort mellanväggen och ha ett större badrum+wc. Det finns vissa fördel att renovera långsamt: man hinner till exempel att ombestämma sig när man inser hur huset egentligen skulle fungera bäst.

Så nu har vi lite utedasstämning där med ohyvlade brädor på väggarna. Bakom wc-sitsen kom det fram en mur. Antagligen har där stått en stor Porin Matti den tiden då det inte var något badrum eller wc inomhus. Porin Matti finns förresten kvar i ett av uthusen.

Lite attityd krävs det kanske att leva en stund med det här badrummet, men största utmaningen är det nog åt en viss grotthund som bor här. Hon är jättelydig och vet precis vad som är tillåtet och vad som inte är det. Men vad kan man göra om man ändå är så jätte-jätte-nyfiken, vad som finns under golvet? Vi har nuförtiden en konstant kö till badrummet…

Säsongöppning

Hela gänget på Päråuls Antons har varit idag eftermiddag på paddlingspremiär. Äntligen. Det var också LasseMajas första paddling med oss. Användning av flytvästen hade vi nog övat lite i förväg i stugan.

Bra gick det, helt suveränt. Som en vattenvan skärifamnhund tog hon det med stil. Fast vatten droppade från paddeln på hennes huvud lät hon det inte störa det minsta. Nu måste antingen jag vidareutveckla min paddlingsteknik eller så måste vi skaffa LasseMaja en liten sydväst.

Nöjesparken

Få jag presentera min nöjespark och gymsal för åtminstone nästa 80 dagar. Tjohoo.

Hasse påstår att jag lovade att jag ska skrapa de gamla takpanelerna om vi sparar dom. Det här minns inte jag men han verkar så trovärdig i sitt påstående att jag bara måste tro på det. Så nu har jag ställningarna i kammaren och Speedheatern färdiginstallerad. Det har visat sig att jag orkar inte att skrapa tak långa stunder per dag utan att skaffa nack- eller axelbesvär. Takten är ungefär en kvadratmeter per dag. Så nu är det sammanlagt bara ca. 77,5 kvadrat kvar! Eller kanske jag skulle jubla: ”Redan 2,5 kvadrat färdigskrapat.”

Sedan är det bara att slipa och måla 2-3 varv med linoljefärg. Som knappast är något mindre fysiskt ansträngande…

Jag har nu funderat några gånger är det här verkligen värt, men jag vet nog att om vi bara målar på syns det på ytan att det finns ett varv akrylfärg under och i stugan dessutom ett varv latex. Jag vet att det skulle irritera mig vartenda gång jag lyfter blicken upp det vill säga varenda gång jag tar min dagliga middaslur i stugan. Så jag skrapar.

Mötet

Päråuls Antons i Vasabladet!

Päråuls Antons är i dag i Vasabladets Bygga och bo -bilaga!

Vårgott

Fast våren tycks vara minst en vecka senare jämfört med fastlandet har vi ändå börjat skörda i trädgården. Nu är det dags för vårgott. I tre björkar har vi borrat ett litet hål för tappning av björksaft. Det har varit jättekyligt så det är inte så många deciliter man får per dag, men det märks nog att på varmare dagar rinner det mera.

Nässelskottena är ännu ganska små, men vi har hunnit njuta av det här gröna guldet också. Jag piffade upp surdegsbröddegen med nässlor och vi har ätit pastasås med nässlor och räkor. Så ska det plockas en sörre mängd av dom för torkning så att det räcker på morgongröten för hela nästa vinter. Det här har jag lärt mig av Yrjö och jag hoppas att med det här trixet kunna ha ens 50 % av hans energi när jag har nått hans ålder.

Det börjar att vara dags att laga nässelvatten för krukväxter också. I år tänkte jag vara något måttligare än i fjol då jag lagade en hel tunna av det. Man ska späda det ett till tio så det blev sammanlagt 10 * 200 liter…

Vilket djur?

 

 

Vilket djur som har grävt på vår gård och på lindon bakom fähuset?

a) Vattensork

b) Grävling

c) Släthårig foxterrier

Efter LassaMajas ankomst i vår familj har vi plockat bort musfällorna från knutarna och dragit ut musskrämman från stöpseln som obehövliga.

Ekobilen

Ekobilen besökte byn i början av veckan. Årets insats från Päråuls Antons var två fulla släpvagnslaster.

Vi tog farväl till Opel Olympia som vi fick på köpet av huset. Det var nog en operation att få den bort bakom uthuset. Ett helt träd hade hunnit växa genom bilskrotet och den ena sidan av bilen hade i praktiken rostat bort.

LasseMaja

Päråuls Antons fick en ny invånare för en vecka sedan, en mycket pigg, snart sexårig släthårig foxterrier, som bär namnet LasseMaja.

LasseMajas matte insjuknade allvarligt och sov bort i tisdags. Vi hann tyvärr träffa henne bara en enda gång. Det var en vacker, solig vårvinterdag för ett år sedan då vi åkte på skidor längs isen att hälsa på henne och hade en ljuvlig kaffestund på hennes terass. Vilken underbar och hjärtlig människa hon var! Det var hon som berättade för mig om bergfinkar, hur dom brukar komma om våren. Bergfinkarna hade jag inte alls varit bekant med förut. Konstigt nog, samma dag, för några veckor sedan, då jag fick höra att hon var allvarligt sjuk, hörde jag de första bergfinkarna i år.

Vi önskar ge LasseMaja ett så bra nytt hem hos oss som vi bara kan.

En sorgsen historia

Dagen då Ekobilen svänger till byn närmar sig, så vi har hållit på att plocka skräp från knutarna. Och det finns. Vissa hörn av tomten har blivit använda som avstjälpningsplats i årtionden. Åt dom som fortfarande tror att plast försvinner i naturen eller i komposten kan jag berätta att det inte gör det. Det blir dock skört, men försvinner ingenstans. Och ju mindre bitar det blir desto svårare är det att plocka tusen och åter tusen små knallvita, röda eller gula bitar bort. Dom syns.

Järn däremot rostar och försvinner, men sakta, sakta. Vi har snart en hel släpvagn full med metallskräp. Jag råkade stöta på en källa av ölflaskkorkar, hämtade spaden och fick från en liten yta sammanlagt 20 l enbart korkar. Tyvärr var den här inte den enda av sitt slag på den här gården. Det finns mera. Vi räknade att det är minst 60-70 l korkar på gården. Så mycket tappat liv. En sorgsen historia.