Stina-Lena och Mona Britwin i Björkö folkdräkt 2009

Stina-Lena och Mona Britwin i Björkö folkdräkt 2009

Har du en folkdräkt, allmogedräkt e.l. i ditt skåp?
När vädrade du den sist?
Har din dräkt krympt!?

Ingen fara – klä på dig de delarna som har hållit sin form bättre så som band och/eller sjal. Det går även utmärkt att kombinera delar av folkdräkten med moderna kläder.

Kom och vädra och visa din folkdräkt på den finländska folkdräktens dag tisdagen den 5.8. kl. 17 framåt i Café Salteriet i Svedjehamn.

Önskar du äta i Salteriet, beställ gärna maten senast 1.8. från Salteriet eller ring till Gunilla Sandler tel. 044 316 0957.

Välkommen!

Arr. Björköby Marthakrets

Jag lovade återkomma till sticksymposiet, som jag nämnde redan tidigare. Här kommer rapporten! Det Nordiska sticksymposiet hölls i år på Norrvalla i Vörå för några veckor sedan. Tyvärr hade jag inte möjlighet att delta i hela symposiet, men det var en workshop som fångade mitt intresse och jag lyckades få en plats på den! Det var frågan om ränder.

Ränder, ränder, ränder hette alltså kursen med Susanna Hansson som ledare.Vi började kursen på Myrbergsgården, ett museum som har en omfattande textilsamling med kompletta festdräkter, bäddtextilier, ett trettiotal olika hästtäcken och en stor sängbolstersamling samt både virkade, stickade, vävda och broderade textilier. Vilket underbart ställe att ha en kurs om ränder! Hela museet hade ju bara ränder, ränder, ränder i olika färg och rytmer i åtminstone tre olika byggnader. För årets utställning hade Lars-Erik Förars, eldsjälen bakom textilsamlingarna, plockat mycket stickat med tanke på sticksymposiet. Mest imponerande var nog skåpet, som vanligtvis är stängt, men som öppnas när folk med en äkta intresse finns på plats. Det här skåpet är proppfullt med gamla sängbolster. Titta, hur fina!

Parauls210714aI framtiden kommer Myrbergsgården nog att vara ett objekt för min årliga pilgrimsresa. Så fina som deras textilier är och varje sommar hänger Lars-Erik upp en unik utställning från samlingarna.

På eftermiddagen fick vi gräva fram våra garnnystan och stickor och börja sticka. Vi studerade hur man kan skapa ränder enligt ett nummersystem en forntida italiensk matematiker har utvecklat. Den randiga ytan får en rytm som är dynamisk och behaglig för ögat. Vi lärde också en teknik att undvika skarvet i ränderna. Vilken givande och lärorik dag det blev med stickglada människor från åtminstone fem olika länder!

Parauls210714bParauls210714cKolla gärna även tre videosnuttar från symposiet: 1/3, 2/3 och 3/3.

 

… ska jag bli ett växthus. Det finns att bygga och röja i vårt hus och på vår gård och ett växthus ligger inte på toppen av prioritetslistan, men det är ingen orsak att låta bli att drömma om egna tomater och chilin.

Parauls200714Vi köpte två tomatplantor i början av sommaren. Toppen av den ena gick av i bilen på hemvägen. Den klippte jag lös och satte i vatten. På bara några dagar hade den bildat rötter och vi fick en tredje tomatplanta! Helt gratis! Den här idén är från Marias Lev mer på mindre -blogg. Av grannen fick vi ett torn av tomma plastämbaren av livsmedelsplast. Några hål i botten och vips har man passliga plastkrukor. Idèn är från Marias blogg likaså. Jag grävde ned krukorna och några gamla tegel framför dem likaså. Nu står inte fönstren direkt på marken men på tegelstenarna och de hålls renare när det regnar – om det nu alls kommer att regna den här sommaren.

Jag klippte ned ananaskörsbären som jag fick i fjol av Pia då jag firade mina första 5 år som egenföretagare. Jag hade lyckats att övervintra den inomhus på fönsterbänken i stugan. Några sticklingar satte jag i mylla i hopp om att de också skulle bilda rötter. Alla de här samt Hasses chili, som nu är tre år gammal, rymdes bakom tre fönsterbågar.

Jag trodde då att det var bra så med årets växthus. Men, men. En vän (tack Lena!) tipsade att Blomtorget i Vasa säljer bort resten av paprika- och chiliplantor för 1 € per styck. Kunde man motstå ett sådant erbjudande? Nä-ä. Därifrån hämtade jag tre olika då jag råkade ha andra äranden till stan. Vi fick göra hål i ytterligare tre plastämbare och hämta en fönsterbåge till. Nu får det räcka för i år!

Jag råkade stöta på en liten plastlåda med fjolårets souvenirer – en låda full med små näsduks-, hushålls- och wc-papperspaket.

Parauls140714aDe här paketen innehåller små skatter: frön. Jag har som vana att plocka med mina souvenirer från dikeskanter, vänners trädgårdar och på liknande ställen. De här fröna sår jag sedan förr eller senare efter hemkomsten.

2007 gjorde jag en längre paddlingsutfärd i Alaska och Kanadas Brittiska Kolumbia. Där ute på en holme som heter Philip Island  N54°08.93’/W130°49.83′, på dess yttre nordvästliga kant hittade jag vackra, vilda aklejor med rött och gult i blommorna.

Parauls140714cUtsikten som den lilla blomman hade såg ut så här.

Parauls140714dJag plockade med några frön och lagrade dem i en vattentät påse i kajaken. På nästa stopp tillbaka i civilisationen packade jag fröna i ett kuvert och skickade åt min mamma. Hon sådde fröna, plockade åter frön av dem till mig. Dessa frön sådde jag här på Päråuls Antons vår första höst, år 2011. Fröna grodde och har blommat vackert nu i de två senaste somrarna. Den här generationen är inte mera röda och gula men rosa och har säkert korsats med andra aklejor i mammas blomsterrabatt.

Parauls140714bAningen annorlunda ser de ut om man jämför med den mörklila aklejan bakom: de rosa blommorna är större och bladen är inte alldeles lika. Den mörklila aklejan har jag sått av frön som jag plockade någon gång från min systers före detta trädgård i södra Finland.

Nu hittade jag alltså souvenirerna från i fjol. Jag sådde vartenda sort i sin egen lilla plastkruka med ren jord från en myllasäck. Krukorna grävde jag ned i marken. Där får de nu vara. Det återstår att se, vilka som kommer att gro och vad som kommer upp. Jag hade ju inte skrivit några lappar på paketena.

Det var inte många dagar sedan som jag skrev att våren och försommaren har varit intensiva. Det tycks inte lugna sig. Förra helgen började det med Finlandsvenska spelmansförbundets stämma i Korsholm. Vi fick en fönsterhantverkarkollega Carita från Tenala, som deltog i stämman, på besök! Vad det var roligt att träffa sin kollega efter så många år! Förbundet bjöd på dans i Svedjehamn i Salteriet och jag var naturligtvis tvungen att också ta en sväng dit i hopp om att få se folkdräkter.

Folkdräkter gick det tyvärr inte att bonga, men en väldigt fin stämning var det i Gustafs båthus där några av spelmännen samlades för en jam session. Nordanvinden var iskall så det här var det enda stället där det gick att spela utomhus. LasseMaja var inte alls på humör att delta i allsång den här gången, fast Carita försökte övertala henne med sin fiol som hon har byggt själv.

Parauls070714e

Dagen därpå, första lördagen efter midsommar var det fullt upp i Svedjehamn igen. Det var postroddshelgen. I fjol var starten från Svedjehamn, nedan en liten smakbit från 2013. I år var det Holmön som skulle vara startpunkten. Tyvärr blev rodden  annulerad i år på grund av hård vind. Det var några, som redan hade hunnit ta sig till andra sidan och seglade tilllbaka till Svedjehamn i bra sidvid akterifrån. Den traditionella laxsoppan serverades ändå och på kvällen var det dans med Gents.

Postrodden 2013

Postrodden 2013

Postrodden 2014

Postrodden 2014

Följande helg var åtminstone lika fullt med program. Jag deltog en workshop i Nordiskt Sticksymposium i Vörå. Mera om det senare. Då jag hann hem därifrån väntade ett nytt besök: Auli, en annan fönsterhantverare söderifrån, svängde in på besök! Vilken härlig överraskning! Det blev kvällssol i Saltkaret och mycket prat till en sen natt. Det finns verkligen människor man har hur mycket som helst att prata med fast det skulle ha varit flera år sedan man  träffats sist.

Parauls070714d

Söndagen var ingen vilodag den heller. Det var sommarens första hantverkardag på Stundars med Hantverkaregillet Björken dit vi for med hela familjen. Klimpsoppan var lika god som alltid, varma Stundarsgrisarna lika härliga som förr och gräsmattans vitklöver doftade honung. Den här gången lämnade jag fönstren på hemmaverkstaden och flätade band i stället. Inte kan man tänka på jobb en så här vacker och solig juli söndag!

Diagonalt flätade band

Diagonalt flätade band

På grund av en mycket intensiv vår och försommar har bloggen vilat lite i ide. På skrivbordet har det också samlat sig en liten pappershög. Då jag idag bestämde mig att rensa bort den, stötte jag på ett litet urklipp ur Vasabladet från den 30. april 2014.

28062014

Vasabladet 30.4.2014

 

Så här är det sen med andra ord: man kan faktiskt hitta ungefär vad som helst via nätet –  allting från gamla kakelplattor till köpmän. Vi björköbor är mycket lättade och lyckliga över att vi har fått nya, duktiga och trevliga köpmän till byijin! Välkomna Sonja och Jonas!

Kevättalvella kuulin, että kahdeksanvuotias kummityttöni, joka harrastaa hiphop-tanssia jo toista vuotta on nyt myös ottanut lumilautailun repertuaariinsa. Siitäpä kummitätinä innostuin kyselemään, että mitenkäs olisi, haluaisitkos kummitädin tekemän pipon. Kyllä kelpaisi! Pipo-ajatus sai innokkaan peukutuksen ja se olisi toppen! Pipon pitäisi olla sellainen turkoosi ja roikkuva. Asia selvä.

Väriasia tarkentui kuitenkin myöhemmin. Sen pitäisi olla oikeastaan aqua eikä turkoosi. Toisin sanoen vähän niin kuin uima-altaan vesi, muttei ihan niin hempeä. Tässä vaiheessa kummitäti totesi, että on parasta odottaa pääsiäiseen, jolloin tapaisimme ja lähteä yhdessä valitsemaan lankoja. Määrittely oli sen verran tiukka. Samalla voitaisiin yhdessä valita juuri se oikeanlainen pipon malli, ottaa piponkäyttäjän päästä mitat ja vielä testata lankakerällä, kutittaako lanka vai ei.

Näin toimittiin. Tosin siinä vaiheessa, kun otin esille Kyllikki Mitrosen ja Maija Niemisen Suomalaisen myssykirjan vuodelta 1981, siskoni ja kummityttäreni äiti varovaisesti epäili, ettei kirjan kirjoitusaikaan vielä oikein tuosta hiphopista ehkä sillä tavalla… Vaan toisin kävi. Selailimme tytön kanssa kirjaa ja siinähän se oli, umpipäinen varraslakki, kuuluu Alahärmän miesten kansallispukuun. Ilmiselvä hiphop-pipo. Pituutta tosin pitäisi olla vähän lisää, että roikkuu kunnolla niskaan.

Kuva Suomalaisesta myssykirjasta

Kuva Suomalaisesta myssykirjasta

Lankakaupan täti esitteli turkooseja lankoja, mutta nuori hiphoppari näytti kovin epävarmalta. Sen sijaan hän tarttui tomerasti minun silmissäni mintunvihreään Schachenmayrin Bravo-lankakerään ja sanoi, että tämä on juuri sellainen ihana. Testattiin vielä kerää otsaa vasten, eikä kutittanut. Lanka on sataprosenttista akryylia. Väri ei kuulemma ole ihan aqua, mutta melkein, mutta juuri sellainen ihana, jonka hän halusi. Lanka-asia oli hoidettu.

Silmukkamääriä ja kerrosten lukumäärää piti vähän säätää, sillä lanka on paksumpaa kuin ohjeen lanka ja pituuttakin pipolle piti saada lisää, jotta se olisi riittävän roikkuva. Tällainen kuitenkin lähti tänään postin mukana hiphopparille. Jännityksessä odotan, tuliko piposta tiukkojen ennakkomäärittelyiden mukainen.

Parauls160614