Joskus, olisiko ollut talvella 2011 ilmottauduin Tannisen Ainon suhai-jakkukurssille Vaasa-Opistoon. Suhai-jakuksi kutsutaan rajakarjalaista nuttua. Aloitin salmilaisen nutun ompelemisen Taina Kankaan ohjeilla. Halusin näillä vanhoilla kaavoilla tehdä jakustani nykyaikaisen käyttövaatteen. Villakangasjakku siitä tulisi. Sopiva kangas löytyi Eurokangaan laareista kilotavarana. Se oli jostakin erästä niin sanottuja fiinimpiä designerkankaita ja maksoi 25 €/kg. Vuorikangas on verholiikkeestä, puna-beigeraidallista puuvillakangasta. Siitä oli tarkoitus myös huolitella jakun hihansuut, helma ja kaula-aukon reunat. Paria puuvillaista ostonauhaakin ostin jakkua varten.

Vaan kuinkas sitten kävikään. En ehtinyt saada jakkua kurssin aikana valmiiksi. Kesällä 2011 havaitsimme ryhtyneemme talollisiksi ja jakku muiden keskeneräisten käsitöiden mukana hautautui muuttolaatikoiden syövereihin. Tänä talvena raivasimme minulle vintille punaiseen kamariin paikan piskuista ompelupistettä varten. Oli aika kaivaa keskeneräinen jakku esiin.

Kylmimpinä päivinä lämpötila huonessa oli tuskin kymmentä, kun sinne könysin työpäivän jälkeen, mutta kun kamiinaan tuikkasi tulet, niin johan pian tarkeni ja päällimmäisen villapaidan saattoi riisua pois. Lämpöä ja mukavuutta arvostava 7 kg sileäkarvaista kettuterrieriä viihtyi niissä olosuhteissa mieluiten ompelijan sylissä ja toimi samalla lisälämmittimenä. Ilmeisesti ommeltavana olevan villakankaan alla oli lämmin torkkua. Ilo oli molemminpuolinen. Kyllä se ompelukoneen käyttö koiran ylikin onnistuu, vaikkei työskentelyasento ehkä kaikkein ergonomisin olekaan.

Voi, niitä onnellisia hetkiä vintillä, kun pääsi jälleen keskeneräiseksi jääneen, mutta mieluisan työn ääreen! Pitkät saumat ompelin koneella, mutta Sukkulalla ja neulalla -blogin Sojan innoittamana ihastuin pienenpieniin käsinommeltuihin pistoihin. Hänen bloginsa huoneentaulussa ollut viisaus: ”Kärsivällisyyden salaisuus on tekemisen ilo.” on kyllä niin kovin totta!

Kun 80 cm kangasta piti laskostella siististi mahtumaan 12 cm matkalle, oli tulla uskonpuute. Onneksi oli Taina Kankaan hyvät ohjeet, muutama Ainon kurssilta jäänyt pieni muistijälki sekä lyijykynällä ohjeeseen raapustetut laskukaavat. Ehtipä tulla pohdittua sitäkin, miten vanha keksintö nuppineulat oikein mahtavat ollakaan.

Parauls084014b

Edellistalvisen nauhakurssin tulosta oli se, että ostonauhat saivat siirtyä sivuun: tähän jakkuun halusin tehdä ne itse. Pääntielle palmikoin harjoituksena yhdeksästä pellavasekoitelangasta viittelöidyn ristikkonauhan. Jakun sisään, rinnanympärysnauhaksi halusin tehdä lautanauhan, jonka koristaisin pienellä näreisellä. Halusin sinne kätköön oman elämänpuuni. Ensimmäisen nauhaan en ollut oikein tyytyväinen: näreisestäni ei tullut haluamani näköinen ja siihen valitsemani vihreä väri ei minusta istunut jakkuun. Uusiksi meni. Istuin tovin ruutupaperin ääressä värikynineni ja pyörittelin värien järjestystä ja oksaston tiheyttä. Katselinpa koiranulkoilutuslenkillä ihan oikeitakin näreisiä sillä silmällä: ovatko haarat vastakkain vai vuorottain. Löysin mallin johon olin tyytyväinen ja kudoin uuden nauhan, josta tuli mieluinen. Siinäpä saikin sitten olla kieli keskellä suuta, että ompeli elämänpuun jakkuun oikein päin niin, että nauhan oikea puoli tulisi sidottuna ulospäin ja elämänpuun oksat kasvaisivat ylös- eikä alaspäin. Rusetissa ne tietysti ovat osittain alaskinpäin, mutta arvelin, että ovathan ne myös saman verran ylöspäin, joten lopputulos on neutraali siltä osin, eikö?

Parauls080414c

Ommellessa mieli muuttui myös hihansuiden ja helman suhteen. Heittäydyin vaatimattomaksi ja vaihdoin raidallisen vuorikankaan hillitympään päällikankaaseen. Olisihan se kapea puuvillakangaskaistale ollut helpompi ommeltava kuin villakangas, mutta lopputulokseen olen oikein ilahtunut! Tämä vaateparsi tuskin tulee jäämään kaapin perukoille turkiskuoriaisten pureskeltavaksi!

Parauls080414d

Eikä muuten haittaa ollenkaan sekään, kun Aino hiljan tavattuamme muistutti, että tähän on hyvä sitten laittaa kudottu nauha vyöksi. Tuskin tarvitsee enää koskaan miettiä, mihin tarkoitukseen niitä nauhoja kutoisi, kun tämän jakun kanssa pidettäväksi niitä voi näpertää niin monta kuin sielu sietää. Vyötähän voi vaihtaa aina mielialan ja muun vaatetuksen mukaan. Eipä silti, mukava tässä jakussa on mennä leyhytellä ihan ilman vyötäkin.

Parauls084014e

 

Vilken fin känsla det är då det första rummet närmar sig det ögonblicket då man kan säga att det är färdigt. Det lockar en att gräva fram andra halvfärdiga arbeten att pynja med för omväxlings skull.

På bandgrindsbandskursen som jag redan tidigare har berättat om lärde vi oss också att väva band med brickor och virka i folklig stil. Jag hann då inte längre än att börja, men nu har det varit så skönt att sitta på soffan och få dem färdiga.

Här har jag mitt första brickband som jag vävde med åtta brickor av bomullsgarnrester. Med flerfärgsvirkning ville jag piffa upp en gammal och tråkig helsvart ylletröja. Den har jag använt mycket för den är av 55 % silke och 45 % kasmir och ack-så-skön att ha på sig. Ändå, alla de här åren har det irriterat mig att ärmarna har varit aningen för korta. Nu löste sig det här problemet då jag virkade nya manschetter som jag sydde fast i tröjan. Gladare blev den också!

Parauls084014

 

Kammaren förvandlades till ett måleri: dörrfoder, fönsterfoder, taklister och golvlister. Mycket lister för ett litet rum. Alla skulle målas. Vi köpte nya lister för vi ville inte använda de listerna som hade varit i kammaren efter renoveringen någon gång alldeles i slutet av 1960-talet. Dessutom hade vi rivit bort två skrubbar och byggt en större i stället så sannolikt hade de inte ens varit tillräckligt. De nya listerna köpte vi från Sands Snickeri i Södra Vallgrund: äkta trä skulle de vara och vi ville måla dem själv med den färgen och kulören vi själv har valt.

Parauls300314c

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Fönsterfoder så som hela fönstersmygen samt taklister målade jag med Ottossons linoljefärg, kulör vit gräddton. På verkstan tvättar jag sällan penslar. De står mellan varven i rå linolja i stället. Av och an måste man byta ut oljan då den har blivit för tjock av färgen som har lossnat från penslar. Den geggan har jag samlat i glasburkar enligt kulör för användning som grundfärg inomhus i vårt eget hus. Andra och tredje varvet målade jag med outspädd färg.

Parauls300314b

I modernt byggande spikar man vanligtvis färdigt målade lister på sina plats och så är det klart. Snabbt och effektivt, förvisso! Vi tycker ändå att det ser lite ofärdigt ut med ospacklade spikändor och jirar. Därför gick jag runt alla lister i rummet med en linoljekittklump i den ena handen och spacklade med pekfinger. Sedan retuscherade jag med en vattenfärgspensel och en droppe linoljefärg. Det låter jobbigt pynjande, men det var faktiskt ingen stor sak att göra. I alla fall är vi mycket nöjda med slutresultatet – värt besväret med andra ord!

Parauls300314a

Så skulle vi måla och linoljefärg skulle det vara, jo. Det har vi båda använt mycket i våra jobb. Men oj, då! Nu stod vi plötsligt inför en annorlunda situation: vi måste själv ta beslutet om kulör!

Parauls250314a

Det visade sig att inte alls vara lätt. Foderlisterna runt dörren, måste de ha samma färg som foderlisterna runt fönstren? Golvet då: vilken skulle nu vara den rätta nyansen? Vad säger du om spegeldörrar: en, två eller tre kulörer? Frågor, frågor!

Parauls240314b

Det gör inte saken något enklare, att man också kan blanda egna kulörer. Vi gjorde ett beslut att om det bara var möjligt skulle vi hålla oss till färdiga kulörer och högst göra dem ljusare genom att blanda i vitt. Annars blir det för svårt. Många färgmallar blev det ändå.

För ett par dagar sedan tänkte jag att hittar man gamla kakelplattor via sociala medier, så kanske hjälper det också i jakten på en ny handelsman till Björköby Butiken. Det anade jag dock inte att efter att jag delat min artikel Björköby välkomnar på Facebook, skulle min bloggs besökarstatistik explodera på det viset som det gjorde. Inte anade jag heller att jag idag skulle få ett telefonsamtal ”Roger Källman från Svenska Yle här. Hej!” Samtalet resulterade i ett nyhetstelegram på Svenska Yle Österbotten. Men bra så, om det hjälper att få hit en åtminstone lika duktig handelsman som vi har haft. Jag tackar för min del för hjälpen med marknadsföringen!

Tillbaka till de där nämnda kakelplattorna. Det var precis ett år sedan, den 31. januari vi första gången efterlyste gamla kakelplattor från Villeroy & Boch från 1920-talet. Samma annons satte jag också i findit.fi och min man ringde till Efterlysing i Radio Vega, både i Österbotten och i Nyland. Vi frågade på alla ställen vi kände till som säljer gamla reservedelar i det här landet. Vi kontaktade också Villeroy & Boch och fick kontaktuppgifterna till en tysk firma som säljer gamla Villeroy & Boch kakelplattor, Fliesenhandel Konrad Schittek GmbH. På deras websida fyllde vi upp kontaktformularen. Inom kort kom ett höfvligt brev på epost.

Sehr geehrte Frau Österblad,

vielen Dan für Ihre Anfrage per E-Mail vom xx.xx.xxxx.

Wir können leider nicht liefern, beschaffen oder reproduzieren.

Wir bedauern, Ihnen in diesem Fall keinen günstigeren Bescheid geben zu können und würden un über Ihre künftigen Anfragen freuen.

Mit freundlichen Grüßen

Fliesenhandel

Konrad Schittek GmbG

Det var Frau Käse som hade bearbetat ärandet och detta brevet Nummer A13/900484.

I höstas ville vi prova en gång till. Jag publicerade samma annons i tre olika Facebook-grupper: Pelastetaan vanhat talot!, Purkutavarakirppis och Pohjanmaan rakennusapteekki. Det var många som skulle ha haft gamla sexkantiga Pukkila-plattor, men de är tunnare och mindre än våra. Med andra ord behöver någon sådana, är det bara att efterlysa. De finns! Sedan fick jag frågan ifall fyrkantiga Villeroy & Boch kakelplattor med samma färg och mått duger. Förvisso! Det nappade! Titta!

Parauls310114

Det var det sista veckoslutet före vintern kom då vi körde ned och hämtade det vi behövde. Sedan  frös plattorna fast i ett utelager. Kiitos, Paula! Apropå, en rolig detalj, våra kakelplattor är från före detta Klinkmanns korvfabrik i Vasa. Det här fyrkantiga kompletteringsplattorna är från före detta Wahlroos korvfabrik i Åbo.

Nu lever vi på hoppet att en ny, entusiastisk handelsman hittar sin väg hit likaså.

Är du trött på de kvartala samarbetsförhandlingarna hos din arbetsgivare? Har fått nog med att tillbringa din fritid vid trafikljusen bakom ratten? Är du intresserad att ta ditt jobb i dina egna händer och ta ansvar om ett fungerande företag med fast och trogen kundkrets? Drömmer du om livet på landet i ett litet samhälle som tar emot nyinflyttade med öppna armar?

Det här är kanske din chans, nämligen Björköby Butiken söker en ny företagare. Vår nuvarande köpman är tvungen att sluta på grund av hälsoskäl. Vi här i byn önskar inte mindre än en lika bra ny företagare som hon har varit!

För mera information, kontakta Tor-Leif Holm (också på finska) tel. 040 744 7461 eller Carina Sjö tel. 0500 863 812.

Är du fundersam över företagandet? Kontakta då Vasek. De hjälper! Dessutom är vi många småföretagare här i byn som gärna stöder varandra.

Var ska man bo då? Inom kort blir det första radhuset i byn färdigt. Där finns ännu en bostad till salu och en bostad ledig att hyra. Det finns både kommunala tomter med färdig infrastruktur att köpa och privata tomter. Äldre hus kommer till salu med jämna mellanrum. Djungeltrumman fungerar bra. Det vet vi av egen erfarenhet.

Vad ska maken/makan jobba med om han/hon varken vill pendla till stan eller jobba i butiken? Bara man själv vet, vad man vill göra, finns det mycket man kan jobba med hemifrån som egenföretagare. Särskilt inom turismnäringen tror jag på att det finns möjligheter för en innovativ företagare.

Men om man talar finska som modersmål och är rädd för svenskan? Är man välkommen då? Förvisso, men så som man inte kan förvänta sig att folk till exempel i Suonenjoki byter till svenskan, så kan man inte förvänta sig att alla byter till finskan här heller. Om man är nybörjare med svenskan, men ändå vill försöka, uppskattas det högt. Den som är motiverad, lär sig vad som helst. Själv som helfinsk har jag inte upplevt några problem alls.

Vad har Björköby att bjuda då? Finns det service? Jo, det har vi! Det är sällan man behöver att åka till stan, om man inte vill. De flesta här tycker nog att ju mera sällan desto bättre…

En mycket bra egen butik har vi alltså och är det något man önskar att ha, men inte finns har köpmannen beställt på begäran. Vi hoppas att det blir så också i framtiden! På butiken finns det också postombud, medicinskåp, ett litet cafe och sommartid glasskiosk. Vill man äta närproducerat, så kan man köpa högländer- och fårkött direkt från producenterna i byn. Rökbastun värms upp tre gånger om året. Bokar man plats åt sitt kött i tid, så får man sina köttbitar rökta här i byn. Gott!

Bibliotek har vi, öppet två gånger i veckan. Det fungerar mycket bra att beställa böcker hit från huvudbiblioteket om man inte råkar hitta här det som man vill läsa.

Hälsovårdstationen är öppen två gånger i veckan likaså: sjukvårdare är på plats då och läkaren en gång i veckan. Det finns också en mycket duktig frisör och fotvårdare i byn.

I sommartid har Cafe Salteriet öppet i Svedjehamn. Cafet är ett riktigt mötesplats både åt bysborna och besökanden i världsarvsområdet.

Folkhälsan är aktiv och har ett bra utrustat gym, som man kan använda. Annars finns det verksamhet åt alla från barn till åldringar. Man är varmt välkommen med!

Kulturliv? Vasa teater har i jämna mellanrum föreställningar här i byn. Sommartid brukar Korsholm musikfestspel ha en eller två konserter i Björkö. Dessutom har vi varje sommar postrodden över Kvarken. För historieintresserade finns det Björkö Fornminnesförening, som upprätthåller Mårtes gårdsmuseum och motormuseum. Den aktiva föreningen önskar nya medlemmar välkomna.

För en naturintresserad finns det mycket. Det finns tre markerade naturstigar med eldplatser och flera skogsvägar att vandra längs. I Svedjehamn finns utsiktstorn som också många fågelskådare använder flitigt. Det finns bär som blåbär, hjortron, tranbär, lingon, havtorn och kråkbär och svamp att plocka, hav att paddla, ro och segla på. Här är nya medlemmar välkomna också till Älgjaktlaget. Det är man inte på alla ställen i det här landet! Vill man fiska ska man kontakta Fiskargillet. Det finns frivilliga brandkåren för de som är intresserade av räddningsuppdrag, marthakrets för hantverk-, mat- och trädgårdsintresserade, motorbåtsklubb, byarådet för de som vill utveckla byn, ungdomsförening åt unga och lite äldre men ungdomliga. Säkert finns det ännu flera föreningar, som jag bara just nu inte minns. Alla föreningar har vi, som är relativt nyinflyttade här känt oss varmt välkomna i! Naturligtvis kommer ingen att hämta en hemifrån, utan man måste själv vara aktiv. Tja, det finns ett undantag. Åtminstone ett par gånger har vi varit tillfrågade i fall vi skulle vilja komma med till älgjaktlaget, fast ingen av oss har jagat tidigare…

Björkö har varit ett mycket isolerat samhälle, så man har lärt sig att hjälpa andra. Det fungerar även idag. Behöver man hjälp, så får man, om man bara frågar. Det finns yrkesmän för nästan allt möjligt.

Vad annat? Är man singel hur blir det då…? Det fixar sig säkert det också. Dessutom berättar man på dans åt en potentiell att man bor i paradiset mitt i Kvarken, så har man ganska bra förspänt, eller hur.

Så. Hur skulle det vara? Blev du intresserad?

De långa och lugna julsemesterdagarna var en perfekt tid för att gräva fram halvfärdiga handarbeten, då det fuktiga vädret inte riktigt lockade till uteliv mer än det som var nödvändigt.

Och färdigt blev det! De här nålbindade sockorna hade jag börjat redan i fjol höstas, över ett år sedan. Hälarna blev konstigt spetsiga och det visade sig att sockorna töjs ganska rejält på längden. Men bra går det ändå att hoppa med dem inomhus.

Parauls160114

På kallvinden – jo, flera fynd därifrån – hade jag hittat en bit av gamla brudtömmar.

Parauls160114c

Av den tog jag mönstret och började väva det allra första bandet jag någonsin har vävt. Det här hände på en kurs i våras. Nu var tiden inne att fixa dem färdiga. Med bandet pyntade jag mina kära, svarta filtstövlar. Hasse kallar tofsar på baksidan för fartränder.

Parauls160114b

Just passligt blev de färdiga då vintern äntligen anlände. Med den här utrustningen behövde man inte skämmas att dansa ut julen på Knut.